“Gud finns knappast. Sluta bekymra dig och njut av livet”. Ja, så stod det först på ateisternas och fritänkarnas ateistreklam på Helsingfors bussar. Men de som bekymrar om Guds existens är faktiskt ateisterna själva. Varför skulle de annars lägga ned så mycket energi till att försöka motbevisa honom?

Låt mig inleda detta ämne med en enkel berättelse från vardagen:

Ett barn frågade en gång sin morfar:
- ”Ärade morfar:  om Gud nu finns överallt, hur kommer det sig att vi inte ser Honom?”
Den äldre svarade barnet:
- ”Lyssna mitt barn till denna liknelse: Om du lägger en sockerbit i ett glas vatten, ser du hur biten sjunker ned till botten. Men om du rör om vattnen med en sked, ser du inte längre sockret. Vart har det tagit vägen? Det har lösts upp och blandats med vattnet i glaset. Och även om du inte ser sockerbiten längre, märker du att den finns där när du smakar av vattnet. På samma sätt är det med Gud: även om vi inte ser Honom för att Han är av Ande, finner du Honom överallt. Dessa skapelser som Han skapat ur ingenting, vittnar om Hans existens - att Han finns.”

Gud finns överallt och alltid. Och Han ser oss dag som natt samt hör oss i det öppna eller i tysthet.
Om Gud önskade så skulle Han kunna dyka upp och bevisa för världen att Han existerar.  Men om han gjorde det skulle det inte behövas någon tro. ”Jesus sade till honom:  ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” (Johannes 20:29). I arameiska grundtexten ställer Jesus en fråga i detta bibelordet: “Now you believe because you have seen me? Blessed are those who have not seen me, and have believed.” Läs fortsättningen »