2 Krön 20:12: “For we have no power against this great multitude that is coming against us; nor do we know what to do, but our eyes are upon you.“

Det finns en lösning och en väg ut ur varje problem.  Ingenting är hopplöst, Ingenting är omöjligt, Ingenting är för svårt! Om våra problem är stora så skall vi inte glömma att vi ber till en Gud som är större än våra problem. Jesus såg på sina lärjungar och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” Det beror Inte på VEM eller VAD man möter, utan HUR man möter det!

Det finns två sätt att möta våra motgångar eller fiender: med tro eller med fruktan. Ibland kan saker och ting kännas oövervinnerliga. Det sämsta sättet att gå vidare är med fruktan. För då kan du inte vinna. Innan du skall besegra din fiende måste du först besegra dig själv - din fruktan. Fruktan är en känsla som även drabbade Kung David och Israels folk när de mötte Goliat och hans enorma armé. De som var med Goliat var fler än de som var med David. Under 40 dagar hade Goliat gått upp på berget och hånat Israels folk. David hade lyssnat på vad Goliat hade sagt under dessa dagar, men han valde att förtrösta på Gud. Det handlar inte om hur stor du är, utan hur stor Gud är. Israels folk valde att frukta, David valde att tro. När Israels folk såg på Goliat sade de: “Han är så stor och så mäktig, hur skall vi besegra honom?” När David såg på honom med stenen och slungan i handen sade han: “Han är så stor, hur skall jag kunna missa honom?!” Man kan se på sitt motstånd och sina omständigheter på olika sätt. När jag var i Toronto fick jag möjligheten att besöka Sky Tower som är ett “observations torn”. Tornet är 328 meter högt med en central placering vilket gav möjligheten för de som var i tornet att se allt som fanns i staden. Bilarna och husen såg ut som myror. Ja, med det vill jag säga: Att ur Guds perspektiv såg inte Goliat så stor ut som Israels folk tyckte att han såg ut. David förtröstade på Herren och kunde förändra sitt sätt att se på situationen.

“HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.” (ords. 18:10) “The name of the Lord is a strong tower; the righteous and the mighty run into it” [arameiska].
Syftet med tornet var att få skydd, försvar mot fienden och kontroll över situationen. Tornet var också till för att observera sina fiender. Med en position i tornet kunde man se ner över sina fiender samt strategiskt planera sina attacker. Genom att vara i tornet kunde man också ligga steget före sina fiender. Attack är bästa försvar!

ÅSNAN I BRUNNEN
Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en brunn. Bonden blev ledsen för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den 15 meter djupa brunnen, förstod han att den skulle bli omöjligt. Hon satt fast nere på botten av brunnen. Trots att han avskydde att behöva göra det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrav åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne en del lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången.
När den gamla åsnan kände det första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad. “Varför händer alla dessa hemska saker just mig? Först ramlar jag ner i den här brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig genom att begrava mig här. Jag skulle ha förstått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt. Aldrig har det hänt något bra i vår familj. Pappa åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma åsna gick på lugnande medel. Broder åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför måste detta hända?”

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande ide. Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i alla fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång hon kände jorden träffa ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt.
Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.
Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunnskanten och ställa sig på säker mark igen.
Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation!
God was with Jona when I was in the whale
God was with David when he went out to fight against Goliath
God was with Moses when he had the Egyptians behind him and the closed Red Sea in front of him.
God was Daniel when he was with the lions.
God was with Shadrach, Mescah and Abednego when they were in the fire!
And they conquered. Their eyes were upon God!

Avslutningsvis: “Personality has the ability to open doors, but character keeps them open”. Personlighet är nåt man föds med, men karaktär är nåt som formas.