Edo bri’cho o rish d’shato brich’to!
Julevangeliet - Luk 2:1-20; Matt 1:18-2:23

Julen är årets största högtid, ja 3 dagar som innehåller det mesta av det bästa: presenter, fest, glädje och skön vila. Vi får dock inte glömma att det är Jesus födelsedag som vi firar. Han är den som är orsaken till denna fantastiska julhelg. Jesus födelsedag - Julen - är den mest unika födelsedag som finns. Vid en vanlig födelsedag delas födelsedagspresenter ut till den som firas, men på Jesus födelsedagsfest delas julklappar ut till alla! Här får både den som firas och den som firar dela denna glädje! Allt som ges och fås är en gåva, men den största gåvan av dem alla, var att Fadern gav Jesus till frälsning för oss alla. “Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Arameiska: “If he did not spare his own Son, but delivered him up for us all, why will he not freely give us all things with him” (Rom 8:32). Idag har miljontals presenter delats ut världen över, men den största gåvan av dem alla var att Guds son blev människa, för att vi människor skulle kunna bli Guds söner.

Jesus kom till jorden och föddes in till en förgänglig värld för att vi människor skulle komma till himmelen och födas på nytt in till en evig värld. Om han gav sin ende Son för oss, så är han villig att ge hälsa! Han är villig att ge glädje. Han är villig att ge frihet! Han är villig att ge oss hela paketet! Vem säljer en bil men säger sedan “ratten ingår inte”, “växellådan följer ej med köpet” eller “tyvärr så kan du inte få med några däck”. Gud sade “allt ingår”, vilket innebär att han inte utlämnar någon del av gåvan.

Julen blir inte mer än vad man gör den till. Men hur får man den rätta julkänslan? Finns det en rätt julkänsla? Endast Jesus, orsaken julens existens, kan ge den rätta, sanna och fullkomliga julkänslan. Det status där den ultimata harmonin kan få råda, oavsett position eller situation i livet. För de flesta människor i världen kommer trots allt julen vara en vanlig dag, en dag av ytterligare smärta, fattigdom och elände. Du och jag går in i det nya året med den rätta känslan, men hur går majoriteten av mänskligheten in i det nya året? Jesus har delat ut Julens gåva till alla människor, ja till alla som vill fira den. “Men åt alla som tog emot honom gav han rätt [arameiska: kraft] att bli Guds barn, åt dem [arameiska: speciellt åt dem] som tror på hans namn” (Joh 1:12).

Julen är alltså den dagen då Jesus kom för att visa vägen till Gud. Men varför behövde Jesus komma hela vägen till jorden för att berätta detta för oss. Kunde han inte bara säga det från himlen? Föreställ dig följande:

’Du är en skapare med en förmåga att skapa’. En dag sitter du och tänker för dig själv om vad du ska skapa. Du bestämmer dig för att skapa en myra. Denna myra skall du uppvakta och ta hand om. Du placerar honom i en helt egen värld där han får full rörelsefrihet. Det finns bara en sak han inte får göra. Det är att gå utanför den så kallade säkerhetszonen. En dag ser du att din nyskapade myra börjar gå fel. Vad skall du göra? Hur skall du varna den? Hur skall du hindra honom ifrån att undgå ’den stora faran?’ Om du talar till honom vet du själv att han inte kommer att kunna förstå dig. Du kommer nämligen att bara låta som någon stor åska. Försöker du böja dig ner för att han skall se dig, lyckas du inte hindra honom ändå, för du blir bara som ett moln som inte går att ta på. Försöker du röra den med dina händer löper du risken att döda den. Och om du lägger fram din hand för att stoppa den kommer den bara att kliva upp på din hand och passera vidare. Vad skall du göra då? Du måste bli en myra!’ Skulle du kunna tänka dig att vilja bli en myra? Du vill säkert inte bo i en myrstack, se ut som den, tänka som den tänker eller äta det den äter och du skulle säkert inte vilja bli nedtrampad. Eller hur? Men Jesus tittade på dig och sa: ”vill bli en människa! Även om det bara vore du som gensvarade på min kärlek så skulle jag komma!”

Jesus är början på ditt mirakel. När han föddes, så föddes en möjlighet för dig. Vi behöver bara följa stjärnan för att hitta till Jesus, likt de tre vise männen. Stjärnan berättar för oss att julens händelse inte är något som bara hände där i stallet i Betlehem. Julen har en världsvid betydelse, men också ett budskap för hela vårt liv. Vi alla har en stjärna att se på, en väg och riktning för våra liv. Vägen dit ser olika ut för var och en av oss, men målet är densamme, Jesus Kristus.

“Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan uppfylldes de av mycket stor glädje.” (Matt 2:9-10).

Några engelska forskare har gått igenom alla astronomiska uppteckningar som bevarats från perioden 10 f Kr till 13 e Kr. Därvid har de funnit att kinesiska astronomer observerat ett stillastående sken på himlen - en supernova - mellan 10 mars och 7 april år 5 f Kr. Samma observation tycks ha blivit gjord av koreanska astronomer. Supernovan upptäcktes i Andromeda Galaxen. Om en supernova skulle bildas inom 100 - 200 ljusår från jorden kan detta innebära jordens undergång. En supernova är en exploderande stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. En supernova i Andromeda galaxen har skådats endast en gång utöver tidpunkten vid Jesu födelse, 1885. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi och strålning vilket gör att de under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax. De flesta supernovorna är dock dolda av stoft och gas och kan inte observeras. I Vintergatan räknar man med ungefär tre synliga supernovor per tusen år.

Supernovan vid Jesu födelse var speciell, unik och historisk. Ja, jordens skapare skapade en kraftfull entré till Betlehem. En sådan kraftfull att det kunde ha inneburit jordens undergång. Men Jesus kom inte för att “för att döma världen utan för att frälsa världen” ( Joh 12:47). Istället för en undergång blev det en övergång från död till liv.

När de 3 vise männen var på väg till Jesusbarnet, för att ge gåvor, så var det ej för gåvornas skull de gick. Det var inte för det som dem skulle ge, utan för vad dem skulle få. De gick för att de visste att Guds son skulle födas, att ett nytt hopp skulle födas för mänskligheten. De följde stjärnan som gick framför dem tills den stannade! På samma sätt vill den helige Ande leda oss fram till Jesus. “De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig” (Hes 1:12).

Julevangeliet - Luk 2:1-20, Läs sedan Matt 1:18-2:23
1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: “Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 “Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag.”

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: “Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.