Det var en gång en man som klagade över sitt liv hela tiden. Han sa till Gud: ”Varför Gud har jag de värsta problemen och de största prövningarna.” Han gick till kyrkan och hade problem ändå. Han såg på andra människor och han sa: ”O, Gud, se hur bra alla andra kristna har det. Jag har ju de största lidanden”. Efter ett söndagsmöte gick han till Pastorn och sa: ”Vad skall jag göra. Jag ber och talar med Gud om mina problem. Varför ger Gud mig de största problemen.”

Pastorn sa: ”Detta är ditt kors. Du måste bära ditt kors som alla andra.” Han gick hem och började be till Gud. Han sa till Gud: ”Varför gav du mig det största korset. Det är för tungt. Jag klarar inte av det. Ge mig ett mindre kors”. Gud gav honom en vision. I ett rum fanns det många kors, med olika storlekar. Och Gud sade till honom: ”Välj vilket kors som du vill att jag skall ge till dig.” Mannen såg på hela rummet. Han såg på hörnet i detta rummet, där det fanns ett mycket litet kors, ja det minsta. Han sade till Gud: ”Jag vill att du ger mig det här korset. Detta kan jag bära.” Gud sade då till honom: ”Detta är ditt kors. Du har burit det hela tiden. Men har inte klarat det. Ser du vad lite lidande du egentligen har?”

Vi alla på samma sätt tror att vi har så stora problem, ja större problem än alla andra. Men vet vi inte att det finns människor som har det värre. Vi alla måste ta vårt kors och följa Jesus. När problemen känns för tunga att bära, kan det också bero på att vi går för mycket i vår egen kraft.

“Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill [arameiska: önskar] följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” (Matt 16:24).

“Kom till mig, alla ni som arbetar [arameiska: är trötta] och bär på tunga bördor* så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild [arameiska: “genial” eng.] och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt [arameiska: mycket behaglig], och min börda är lätt.” (Matt 11:28-30)